Italian Baroque Era Painter, 1591-1666 best known as Guercino or Il Guercino, was an Italian Baroque painter from the region of Emilia, and active in Rome and Bologna. Guercino is Italian for squinter, a nickname that was given to him because he was cross-eyed. He is especially noted for his many superb drawings. Guercino was born at Cento, a village between Bologna and Ferrara. By the age of 17 he was associated with Benedetto Gennari, a painter of the Bolognese School. By 1615 he moved to Bologna, where his work earned the praise of an elder Ludovico Carracci. He painted two large canvases, Elijah Fed by Ravens and Samson Seized by Philistines, in what appears to be a stark naturalist Caravaggesque style (although it is unlikely he had been able to see any of the Roman Caravaggios first-hand). They were painted for Cardinal Serra, Papal Legate to Ferrara. The Arcadian Shepherds (Et in Arcadia ego) was painted in 1618 contemporary with The Flaying of Marsyas by Apollo in Palazzo Pitti. His first style, he often claimed, was influenced by a canvas of Carracci in Cento. Some of his later pieces approach rather to the manner of his great contemporary Guido Reni, and are painted with more lightness and clearness. Guercino was esteemed very highly in his lifetime. He was then recommended by Marchese Enzo Bentivoglio to the Bolognese Ludovisi Pope, Pope Gregory XV. His two years (1621-23) spent in Rome were very productive. From this stay date his frescoes of Aurora at the casino of the Villa Ludovisi and the ceiling in San Crisogono (1622) of San Chrysogonus in Glory; his portrait of Pope Gregory (now in the Getty Museum, and, what is considered his masterpiece, The Burial of Saint Petronilla or St. Petronilla Altarpiece, for the Vatican (now in the Museo Capitolini). The Franciscan order of Reggio in 1655 paid him 300 ducats for the altarpiece of Saint Luke Displaying a Painting of the Madonna and Child (now in Nelson-Atkins Museum of Art, Kansas City). The Corsini also paid him 300 ducats for the Flagellation of Christ painted in 1657.   Related Paintings of GUERCINO :. | Abraham Casting Out Hagar and Ishmael sg | Christ with the Woman Taken in Adultery | The Vistion of St.Francesca Romana | St Francis with an Angel Playing Violin sdg | Samson Captured by the Philistines uig |
Related Artists:
Konstantin Alexeievich Korovin
1861-1939
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
George Caleb Bingham
1811-1879 George Caleb Bingham Gallery George Caleb Bingham (March 20, 1811 ?C July 7, 1879) was an American artist, whose work depicted his view of American life in the frontier lands along the Missouri River. Left to languish in obscurity, Bingham's work was rediscovered in the 1930s and he is now widely considered one of the greatest American painters of the 1800s. Born in Augusta County, Virginia, Bingham was the second of seven children born to Henry Vest Bingham and Mary Amend. Upon their marriage, Matthias Amend, Mary's father, gave ownership to the family mill, 1,180 acres of land and several slaves to Henry with the agreement that Matthias could live with the family the rest of his life. Henry offered the land and mill as surety for a friend's debt and, when the friend died in 1818, all was lost. George's family soon moved to Franklin, Missouri "where the land was said to be bountiful, fertile and cheap." Bingham was a self-taught artist. His sole childhood exposure to the field was as a nine-year-old boy, when famed American portraitist Chester Harding visited Franklin looking for business, having recently sketched Daniel Boone in Warren County, Missouri. George assisted Harding during his brief stay, an experience that left a powerful impression. In 1823, Bingham's father, now judge of Howard County Court, died of malaria on December 26 at the age of thirty-eight. To keep the family going, Mary Bingham opened a school for girls and George, then twelve, worked as school janitor to help keep the family afloat. At age sixteen, Bingham apprenticed with cabinet maker Jesse Green. After Green moved, he apprenticed with another cabinet maker, Justinian Williams. Both tradesmen were Methodist ministers and, while under their tutelage, Bingham studied religious texts, preached at camp meetings and thought about becoming a minister himself. Bingham also considered becoming a lawyer. However, by age nineteen, Bigham was painting portraits for $20.00 apiece, often completing the works in a single day. He drummed up work in both Franklin and Arrow Rock and, while his painting abilities were still developing, succeeded in impressing his patrons with his strong draftsmanship and ability to capture the likeness of his subject. Soon Bingham attempted to travel to St. Louis to ply his trade but contracted measles, which left him weak and permanently bald. In 1836, Bingham married Sarah Elizabeth Hutchison, who bore him three children over the subsequent twelve years before dying at the age of twenty-nine. George married twice more, first to Eliza Thomas, who died in a mental institution in 1876, and then to Martha Lykins, who lived until 1890. George's mother, Mary, died in 1851. By 1838, Bingham was already beginning to make a name for himself as a portrait artist in St. Louis, his studio visited by several prominent local citizens and statesmen, including the lawyer James S. Rollins who was to become a life-long friend. To further his education, George spent three months in Philadelphia, Pennsylvania before continuing on to New York City to visit the National Academy of Design exhibition. Bingham was elected to the Missouri General Assembly in 1848. From 1856 to 1859, Bingham studied art with the members of the D??sseldorf School in D??sseldorf, Germany. Critics claim that this caused him to abandon the rustic American style in his art. Upon his return, he began painting less, turning to politics in the post-Civil War years and serving as state treasurer and adjutant general. He was also president of the Board of Police Commissioners for Kansas City, Missouri in 1874, appointing the first chief of police there . Toward the end of his life he was a professor of art at the University of Missouri in Columbia, Missouri.